Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Grim Lodinkins saga - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Och där till lindring för det kval,
Som tärde älskarns hjärta,
Han började att fiska hval,
Ehuru med stor smärta.
Men bäst som de en fisk sig fått,
Tolf kämpar kommo dit så brådt.
»Kass! kass! släpp fisken strax på stund!
Den tillhör mig med rätta»,
Anförarn skrek med bister mund
Och röt liksom en skvätta.
Men Grim af detta tal blef arg
Och sade: »Skäms du ej, din varg?
Men jag är en beskedlig karl
Och fromsint i det hela,
Och vill du nöja dig, så har
Jag ej emot att dela.»
»Nej, ingen delning mellan oss!»
»Nå, lika godt! Då vill jag slåss.»
Och svärden drogos nu med makt
Af dem och af de andra.
På stranden blef en väldig slakt,
Som ingen kuride klandra.
Där flög ett ben, där flög en arm,
Och bloden flöt i sanden varm.
Grim Lodinkin snart ensam stod,
Hans kämpar föllo alla;
Men med ett obetvingadt mod
Hans stridsrop hördes skälla.
Och lyckan stod den djärfve bi,
Snart var han från dem alla fri.
Anförarn för hans hugg föll sist,
Men nu hans kraft var viken,
Ur tjugu sår han blödde visst,
Och ned han sjönk bland liken.
Och suckande han slöt sin blick,
Men till Lopthäna sucken gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
