Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Den unge Tobiæ resa - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l15
Och red till Råges på en kamel,
Försedd med matsäck, och påse hel. -
Förutan krångel och utan slängar
Det honom lyckades att få pengar,
Men när han kommit igen med dem,
Strax hela herrskapet reste hem
Med Fylax skällande främst i spetsen
Och bruden midt ibland boskapskretsen
När nu de kommit till Harans trakt,
Så sade ängeln: »Tobias! drummel!
Stopp nu med kärlek och dito rummel!
Du får ej glömma din gamle far,
Som ej för roliga dagar har.
Vi vilja skynda förut, fast Sara
Ej mycket älskar att ensam vara;
Hon följa må med »boskapenom»,
Dit ock hon hörer. Tobias, kom!»
Det var ej rådligt att resonera . , .
Och åter se vi de tre marschera:
Tobias, hunden och ängelen,
Precis som nyss i begynnelsen. -
III.
Men nu har händt sig i Nineve,
Som ännu ofta det plägar ske
Hos ömma mödrar, att gamla Hanna
Fått galenskaper uti sin panna;
Att »söta gossen» var död, bestämdt
Hon trodde. Likväl hon gick allt jämt
Långt utom sta’n att den döde möta
(Det på orimlighet tycks ju stöta?) -
Dock, bäst hon satt där, så matt och svag,
Högst på en kulle, en vacker dag,
Och se’n hon gråtit och bedt en:stump - o!
En hund, som »fläckrade medh sin rumpo»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
