Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Den unge Tobiæ resa - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Hon såg. Den hunden var en bekant,
Ja, så att säga, en anförvant,
En pröfvad vän och till åren mogen,
Samt själfva Israels släkte trogen. -
Men nog om Fylax! - Tobias se’n,
Tobias junior nämligen,
Hon såg, och genast hon sprang till staden,
Så fort som »friskaran» * uti Baden. -
Till gubben, som i sitt mörker satt,
Hon skrek med tårar: »Tag på din hatt,
Ty si, han kommer, din son! Till möte
Oss skyndom frukten utaf mitt sköte!» -
Den blinde gubben tog nu en sats,
Så att han slog sig vid hornens plats;
Då kom en dräng, hvilken honom ledde.
Men hvad som sedan vid mötet skedde,
Det är för ädelt, och blir det jämt,
Por att sig ägna åt något skämt.
Föräldrakärlekens helga flamma
Kan blott från Skaparens kärlek stamma.
Och hvar den firar sin himlafest,
Gör skämtaren i att tiga bäst.
Så äfven här, då man såg och hörde
Hur trenne hjärtan som ett sig rörde;
Ja, själfva ängelen grät därvid.
Och nu att sluta kan vara tid.
Man torde påminna sig dennas hjältedater 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
