Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Fru Emerentia eller Anfallet på Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J122
Men när öfver tröskeln hon klef med en suck,
Så fann hon där trettio fångar tillhopa.
»Vi ere saa sultne, o Hjert’kone" smuk!
O, giv os ät spise!» - begynte de ropa.
»Vaserra! till döddag I skolen få bröd;
Ty gästernas fägnad förblifver min heder.» -
Hon kallade vakten och tankspridd hon bjöd:
»Fort! dessa uthungrade likar - hugg neder!»
Till sängen den ömsinta husmodern går
På denna barmhärtighets-gärning att sofva.
Snart snarkar hon tappert, men länge ej får
Hon njuta af sömnens gudomliga gåfva;
Ty bäst som hon sjunkit i lenaste dun,
En knekt henne rör med sin järnsmidda handske:
»En härold från Kristian vill tala vid frun!»
»Nå, får jag ej sofva en gång för de danske!»
Med digraste åskmoln i panna och blick,
Och läsande flera små psalmer på vägen,
På muren å nyo hon står med ett skick,
Som gör den utskickade mäkta förlägen.
»Hvad vill du, o tölp! som mig stört i min rö?
Vill mera på pälsen din konung väl hafva?»
»Han frågar, om frun ville vara så go’
Att låta oss få våra döde begrafva?»
»Behöfves alls icke, ty det gör jag själf;
Dessutom bör Gullbergets korpar man spisa;
Men bort med dig nu, eller hisna och skalf!
Ty frestad jag vore att vägen dig visa.
Dock, ännu ett ord: hälsa kungen, ditt ök,
Och säg, att i händelse frukosten smakat,
Kan middag han få ur mitt tarfliga kök,
Ty varma pastejer åt honom jag bakat!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
