Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Fru Emerentia eller Anfallet på Gullberg - Johan den tredje och Gunilla Bjelke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Men konungen hade fått välfägnad nog
Och gjorde ej fru Emerentia den äran;
Med hela sin härsmakt åt fanders han drog,
Ehuru hon nekat hans lilla begäran.
När fru Emerentia aftåget ser,
Hon klappar förtjust uti blodiga händer:
»Den konungen icke har fina manér,
Som ryggen så där åt ett fruntimmer vänder.»
Emedan nu stormen är slut, som man ser,
Så kunna hjältinnan på muren vi lämna.
Där står hon och pekar, o tärnor! på er,
Som gifven er genast, blott stormning vi nämna.
Johan den tredje och Gunilla Bjelke.
Kung Johan den tredje en Vase var,
Som läsaren vet, om han häfden känner,
Men uti att fria var han en karl
Och blir ett exempel för alla männer.
Kung Johan väl älskade liturgin,
Men flickor han älskade icke minder.
Hans helgona-blickar likt snåla bin
Kring rosorna flögo på fagra kinder.
Och äfven sin bror höll han mycket af;
Först hjälpte han Erik att styra staten,
Se’n, välment, han ärtsoppa honom gaf,
Och Erik han åt, så han - sof på maten.
Men Johan den tredje blef änkeman,
Och säkert han afundad var af mången, -
Likväl (men det var ju en tokig fan!)
Var giftaslusten ej ännu förgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
