Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Skades val
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
»Du fordrar mycket», sade Oden då,
»Af världens kloke styresmän här oppe;
Men trots din skönhet, dina ögon blå,
Kan jag ej gifva dig en enda droppe.»
»Du häxa!» inföll Tor, som blifvit vred,
Och kramade om skaftet på sin hammar,
»Stäm dina höga pretentioner ned,
Ty annars svär jag, att dig Hin anammar!»
Försmädligt kom nu äfven Loke fram:
»Af skadan, Skade, lär dig vis att blifva!
Tro ej, att gudar äro offerlamm!
Blott flickor böra sig som offer gifva.»
Och jungfru Skade börjar se sig om,
Om hon har ryggen fredad för reträtten;
Men nu den kärleksrika Freja kom,
Och tyst blef genast hela gudaätten.
Med himmelskt löje kring sin purpurläpp
Hon bjuder Tor, som nappat tag i Skade:
»Släpp denna hedervärda damen, släpp!
Jag trodde, att du bättre mores hade.
Säg ut ditt ärende, min söta du,
Och hoppas tröst af kärlekens gudinna!»
Sin olycka berättar Skade nu,
Och tårar utur Frejas ögon rinna.
»Ack! stackars barn! Din smärta jag förstår,
Mig, liksom dig, en evig saknad sårar;
Men ringa är den tröst af blod du får,
Ty kvinnans sorger läkas bäst af tårar.
Hör därför, flicka, på ett godt förslag!
Du mist din far, - och detta är bedröfligt,
Men i hans ställe lofvar nu dig jag
En duktig man, - och detta är behöflligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
