Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Skades val
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Och Skade slår sitt klara öga ned
Och darrar, rodnar, samtycker och tiger.
Till slut hon suckar: »Fader, blif ej vred!
Men profvet mina krafter öfverstiger.»
»Slå», ropte Freja, »alla skrupler bort!
För kärleken bör alltid hämnden vika.
Men friskt till verket, ty min tid är kort!
Hör hit, I gudar, mäktiga och rika!
Betrakten noga denna fagra mo!
Sen på dess mun, dess tänders pärlerader,
Dess svandunsbarm, dess kind af ros och snö!
Och tanken då: vi mördat hennes fader! -
Det där nödvändigt godtgjordt blifva må;
Hon är den skönaste bland jättebrudar,
Och en af er bör hon till brudgum få; -
Hvem gifver Skade skadestånd, I gudar?»
Men alla tiga. Loke dock till slut
Sig skickar listigt att på frågan svara:
»Sin brudgum månde själf hon välja ut,
Men med ett enda litet villkor bara.
På Sesrums* golf vi kapprakt slå oss ner
Och svepa oss i tjocka sidentäcken,
Så att hon endast våra fötter ser, -
Se’n må hon välja, träffande på fläcken.»
Hvar enda gud härtill sitt bifall ger,
Och äfven Freja låter sig bevekas,
Men Skade frågar: »Får jag ej se mer?»
Och blir så misslynt, när det henne nekas.
Och alla bryta upp till Frejas sal,
I kull det blåses strax för hela laget.
Men Skade står vid dörrn i bittra kval
Och ber om tur i det osäkra draget.
* Frejas sal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
