Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Rebecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_uo_
Den gode Eleasar blef hjärtans flat
Att finna sådan dygd i en främmand stat.
Men slutligt han dock lyckades att den blyga
Om sina ädla tänkesätt öfvertyga.
Och glad hon mottog gåfvan och sprang till stan.
I huset blef clamamus af själfva fan,
Och hennes broder, åtföljd af hurrabasar,
Sprang genast ut att gapa på Eleasar.
Herr Laban var en äkta kälkborgare,
Som aldrig kunde främlingar nog bese.
Han såg och såg, men modet begynte växa.
Och han bjöd in den resande på en sexa.
Två gånger drängen icke sig bjuda lät,
Men följde Laban hemåt med lätta fjät,
Och mottogs där af Bethuel, herrn i huset,
Som genast framtog skorpor och brännvinskruset.
Men Eleasar sade: »Det ena först,
Det andra se’n, ty släckas får ej min törst,
Förr’n jag mitt friarärende fått framföra.
Törs jag, herr rådman Bethuel! be er höra?
Från rådmans onkel Abraham är jag sänd,
Hans lycka varit utan all återvänd,
Men förr’n af världens nöjen han afsked tager.
Han hafva vill en sonhustru, kvick och fager.
Herr Abraham befallte mig resa hit,
Ty inom slakteri önskar han helst partft,
Jag kom och såg den sköna mamsell Rebecka,
Som var så allt för artig min törst att släcka.
Herr rådman! Min begäran och bön är nu,
Att få mamsell Rebecka till Isaks fru.
Hon just för unga herren tycks klippt och skuren,
Ty hon lär vara småkvick utaf naturen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
