Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Ruth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Betlehem, »diese kleine Stadt»,
Som nu hon »dremde om Tag und Natt».
Med hopp i hjärtat de därför gingo;
Men de förhastandet ångra fingo!
»Der gute Schwager» var hängd därför,
Att han procentat mer än sig bör;
Och ingen främlingen mera kände,
Hvarthän i staden hon än sig vände.
De hade intet att lefva på,
Och Ruth blef tvungen att plocka strå,
Ty sig och svärmor hon måste föda,
Ehur det skedde i vedermöda. -
Då fanns i Betlehem en person,
Som hette Boas, en rik patron,
Som hade åkrar och feta ängar,
Samt femton pigor och tio drängar.
Till dessa gick hon en vacker dag,
När skörden pågick med friska tag,
Och bad så ödmjukt: »Ack, låt mig plocka!>
Då svarte drängarna: »Pass! min docka!
Ty om patronen det veta får,
Så tar oss knäfveln med hull och hår.
Dock, hjälp vid arbetet! var ej yfver,
Så kan du tjäna ihop en styfver!»
Med händer, mjuka som svanens dun,
Hon börjar släpa, den söta frun,
På stora, bondgjorda, tunga kärfvar
Och fina fingrarna hon fördärf v ar.
De femton pigorna grina, när ’
De se, hur tafatt den sköna är.
De kalla henne en våpig toka,
Och anse sig öfver måttan kloka.
Till lycka stor för vår vän, fru Ruth,
Kom nu patronen på åkern ut.
Han bar en kautschu i ena handen,
Ty den är nyttig i skördeanden.
Men när den blomstrande frun han ser,
Den stränga munnen behagligt ler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
