Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Ruth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Om de bli näsvisa, få de slängar.
Men som vi uppgjort ett »cousinage»,
Bör äfven bruket i akt nu tas:
För du mig kalla, min franka lilla!
Ty m, det låter så satans illa.»
Men »på sitt ansikte» Ruth då föll
Och tacksamt följande tal hon höll:
»Hvad du är god! hvad du är aimable
Emot en änka, så miserable!
Jag ber för dig upp till ljusets zon
Och ger mig til] din - disposition.
O, låt din ödmjuka tjänarinna
Inför din härlighet nåd få finna!
Du har hugsvalat min sorgsna själ
Och som en ängel du talat väl.
Må Gud dig signa uti äoner,
Du älskansvärdaste bland patroner!» -
Herr Boas kysste fru Ruth på nytt,
Ty på sin foglighet själf hon tydt,
Och* sade sakta: »Kom ofta åter!
Ät dig min gröda jag öfverlåter.
Jag får ju se dig i morgon kväll?
Ack, kom mitt socker, så är du snäll!» -
Fru Ruth sitt löfte med nöje gifver
Och se’n på åkern hon sig begifver.
Där, som en fågel, hon plockar ax
Allt till den stund det blef hvilodags.
Då gick hon hem för att säden mala
Och att sin lyckliga kupp omtala:
»S’ta svärmor! vet, att jag råkat har
Den mest gentila och vackra karl.
Nej, aldrig, aldrig jag honom glömmer!
Jag hela natten om honom drömmer.
Han var för präktig! han var för rar!
Nej, aldrig fanns det så hygglig karl!» -
»Ack!» ropte gumman, »sig Gud förbarma!
För himmelns skull! hvad har händt, du arma?»
»S’ta svärmor! ännu just ingenting,
Men det för ögonen går omkring.
Han var för hygglig! En riktig krona,
Som med mitt öde mig kan försona!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
