Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Schemjakas dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
»Se, broder, bästa broder, här,
Här har du hästen åter!
Tag ej så noga, vän så kär,
Jag hoppas du förlåter . . .
Han än är bra, som någon fanns,
Det fattas intet utom - svans,
Han slitit svansen af sig.»
»Och har du stympat så min häst,
Och du ej mäktar häller
Betala samma pris jag fäst,
Så vet du hvad det gäller:
Schemjaka, domarn, nog dig lär
Att veta hvar du hemma är -
Kom, följ mig strax till domarn!»
Den arme, som ej anar godt,
Har ej stor lust att vandra,
Men som här gällde lyda blott,
Han följde tyst den andra.
De kommo till en liten krog,
Som nära invid vägen »stog»,
Och h vilans tid var inne.
Det goda brännvin värden bjöd
Den rike strax och hurrar,
I det han dricker själf, så röd;
Den andres mage kurrar.
Han kryper upp i stugans spis,
Att sofva bort båd’ dryck och spis,
Som ej han kan betala.
Men hungern är en elak kund
Och sömnen full af nycker:
Han får där uppe ingen blund;
Han vänder sig och rycker
Än hit, än dit, i hvar minut,
Och tungt han faller ned till slut
Och dimper rakt i vaggan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
