Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Schemjakas dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
»Mitt barn! mitt barn! det storknadt är!
Den mördarn! den kanaljen!
Han har det kväft och dödat här
Och får sin lön i galgen!
Schemjaka, domarn, snart dig lär
Att veta hvar du hemma är -
Kom, följ mig strax till domarn!»
Till domarn drogo nu de tre,
Att få sig där förklara,
Men ängsligt den olycklige
Såg endast rep och snara:
När därför han på bryggan stod,
Han tog ett skutt och sprang med mod
I gapet rakt på döden.
Men i sin båt en gubbe skall
Just fiska där inunder:
Han krossar denne i sitt fall,
Själf går han fri, hvad under!
»Ett mord\ ett mord! stå stilla; karl!
Du ombragt har min gamle far -
Kom, följ mig strax till domarn!»
Till domarn nu de fyra gå,
Den fångne, mörk i hågen:
»Det kan man kalla otur då,
Om otur fanns hos någon;
Två döda, utom hästens svans,
Men förren i galgen syns min dans,
Vill hämnd likväl jag hafva:
Jag i min näsduk tar en sten
Och vecklar in densamma,
Och om mig domarn fäller se’n,
Så dör han - fan anamma! -
Jag har ej gods och ej klenod,
Men skall jag gifva blod för blod,
Vill blod för blod jag taga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
