Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Schemjakas dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
»Behöfs ej, gör dig ej besvär!
Vi äro ej så måna!
Fast död min lilla gosse är,
Vill jag ej andras låna.
Jag i förlikning ger en ko,
En kalf och äfvenväl ett sto
Samt hundra rubel silfver.»
Han till den faderlöse kom:
»Jag är beredd till döden;
Du minnes väl Schemjakas dom?
I mina bistra öden
Jag fogar mig. Kom, låt oss gå!
Det språng, som lyckats mig, också
Tör lyckas dig, min gosse.»
»Ej sådant krångel nödigt är,
Behagar mig ej heller;
Jag ett försonligt hjärta bär
Och goda villkor ställer,
Och om du finner så för bäst,
Jag skänker dig en vacker häst,
Därtill tre hundra rubel.»
Bäst nu han på sin boskap ser
Och låter myntet klinga,
Schemjakas tjänare sig ter
Ett sällsamt bud att bringa:
»Hvad du höll fram, gif hit i hast:
De hvita rullars silfverlast,
Gif hit tre hundra rubel!»
»Tre hundra rubel, sad’ du? En
Fanns ej en gång där inne.
Hvad jag höll fram var denna sten,
Behåll den som ett minne!
Med den, om mig han hade fällt,
Jag honom genast vedergällt
(Så var min ed) med döden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
