Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Schemjakas dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Sist gubbens son sin klagan för
Om mord, så klart som dagen:
»Jag hoppas vill att mördarn dör,
Min fader ligger slagen -»
Bakom stod fången utan band,
Höll stenen lyftad i sin hand
Och hötte re’n åt domarn.
Rättvisan alltid blind ju var,
Schemjaka såg och undra:
»Nå, gud ske lof! jag ännu har
Till att förtjäna hundra! -
Så skolen I till bryggan gå:
Han nedan och du ofvan stå,
Se’n hoppar du och krossåren.»
Och tidigt nästa morgon går
Den arme till den rike:
»Gif hästen hit! Schemjaka står
Som Salomos gelike.
Du grålle säkert får igen
Så snart det lyckats blott, min vän,
Att svansen vuxit åter.»
»Jag tänkt på saken; dumt det var
Att om en hästsvans träta.
Min häst är bra, som jag den har,
Låt oss vår tvist förgäta
Och blifva vänner! Geten här
Med killingen jag dig förär’
Samt tio rubel silfver.»
Hos krögarn se’n besök han gör:
»Jag vill din hustru hämta;
Du minns Schemjakas dom - man tör
Ej med den mannen skämta,
Och jag försona vill mitt brott
Med tålamod. Det är så godt
Att skrida strax till verket,»
Braun, Saml. dikter. III. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
