Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Fjärde taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
MILADA.
Hur god du är, som ej Milada bannar!
Hon sig försofvit så. Ar det väl skick,
Att först vid middag skåda dagens blick!
Men hvarpå tänka mina tärnor bara,
Som låta mig sjusofverska få vara?
Om blott jag kunde det, jag hade lust
Att banna dem, och detta duktigt just;
Men ack! när du mig kysser och förlåter,
Jag får väl göra dem det samma åter. -
Besynnerligt! Jag känner mig så matt,
Jag måste haft orolig sömn i natt.
Nu minns jag! vet du, jag haft stygga drömmar;
Jag tyckte mig se eld och blod i strömmar,
Jag var beröfvad mina sinnens bruk
Och...
DROTTNINGEN (afbrytande).
O, mitt barn! du varit mycket sjuk.
Du legat länge här på plågans läger;
Men Gud ske pris, att jag dig åter äger!
Se här din räddare!
(Vinkar åt konungen och Hanka, som framträda.
Drottningen omfamnar den senare.)
Du skänkt mig mer,
Än lifvet. Ser du, huru mildt hon ler?
Det är ditt verk, min son! - Hon sträcker handen
Mot dig. -
HANKA (knäfaller och kysser Miladas
hand, afsides:)
Hå! drifver väl den onde anden
Med mig sitt spel? O, nej! det sanning är,
Här ligger jag, prinsessan ligger där! -
MILADA.
Min räddare! hur kunna tacka er?
Ack! där min höge fader jag ju ser,
Du nekar ej att honom rikt belöna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
