Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Det bästa tecknet till en ädel härkomst
Och en fernissa på vår inre råhet.
Man tror mig vara en förfärlig bjässe,
Och jag förvärfvat stor respekt bland alla
Med mina korta svar och tvära frågor.
Ja, själfva konungen, min höge svärfar,
Har högt begrepp om mina egenskaper,
»Som skola blifva nyttiga för landet».
Nej, ingenstädes går så lustigt till
Som här i denna världen, hå, hå, hå!
Och jag, som förr uti min enfald trodde,
Att kungen var all visdoms enda källa,
Den sol, som spridde ut allt ljus kring landet,
Och hvilken vi med fruktan borde tillbe!
Hvad jag blef lurad! Under gyllne kronan
Han gömmer knappast mer än vanligt bondvett,
Och icke en gång detta esomoftast.
Så är det med det stora här på jorden,
Med det, som mest man skriker ut och höjer;
Det tål ej vid att ses på närmre håll,
Det har jag lärt mig, se’n jag kom till hofvet.
Den klokaste, jag ännu sett, är narren,
Och honom fruktar jag, men jag skall söka
Att göra honom till min vän, och sedan
Skall han minister bli; då jag får makten.
(Lägger handen på hjärtat.)
Men en det finnes här, för hvilken jag
Mig böjer ned i djupaste beundran.
Det är min brud, den härliga Milada.
Din brud? Du borde blygas, stackars Hanka!
Hvad? Du, en bonde, som var gift med Scharka,
Som blifvit lufvad utaf hennes fingrar,
Du skulle våga höja dina ögon
Till en prinsessa, mild som turturdufvan
Och skönare än solen, skulle våga
Att smeka denna hand, som vänligt bjudes
Med söta leenden och granna blickar.
Där sticker bonden fram! det är omöjligt!
Nog kan jag vara oblyg mot de stora,
Ty dessa äro lika små som jag;
Men emot henne, nej! Hon är ett väsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
