Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292^
FEnviTE TAjpii.A.risr,
(Ett praktfullt sidorum^ där HANKA, i lysande riddar dr akt, går f ram
och tillbaka. Genom en öppen dörr synas dansande par, och
musik höres.)
HANKA.
Det går omkring uti min arma hjärna,
Och tusen stjärnor flyga för mitt öga,
Och hjärtat hoppar, som en sårad råget.
Jag känner icke mer mig själf. I spegeln
Jag ser en riddare, så grann och ståtlig,
Med svärd vid sidan, guldsporrar på klacken,
Och sidenstöflar, rikt med spetsar prydda,
Och mantel af hermlin och röda byxor,
Så vida som en tunnsäck öfver magen.
Hvar har din lia blifvit af, bror Hanka!
Din vadmalströja, dina tunga träskor,
Och underkläderna af Scharkas blaggarn,
Så hvasst, som hennes egen arga tunga? -
Men detta måste glömmas, annars kryper
Min bonde fram igen, och det ej anstår
»Hans Kongl. Höghet Kronprinsen af Böhmen»
Är du förbannad, Hanka? Är du prins?
Ja; intet mer och intet mindre, hör du!
Det märkes nog på själfva utanskriften,
Ser jag ej kunglig ut? Jag skulle tro det!
Min färg är friskare, än någon annans
Vid hela hofvet, och min växt är högre,
Min skuldra bredare, min arm mer kraftig,
Nå, det kan vara godt och väl med detta,
Men hur förhåller det sig med förståndet?
Har ingen fara! Hittills har jag icke
Just funnit något öfverflöd på sådant
Bland landets ypperste. Jag härmat dem:
Jag varit stolt och stursk och styf i ryggen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
