Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
MILADA (smyger sig sakta in, utan att
blifva bemärkt af Hanka,
och talar afsides?)
Aha! där är min rymmare! Jag letat
En timme efter honom. Mot sin brud
Han just är artig! - Här han ensam setat. ..
Men, ack, hvad han är vacker i sin skrud!
Hvad manlig skönhet är, jag aldrig vetat,
Förr än jag honom såg... Du milde Gud!
Hvad hade, utan Hanka, jag väl blifvit!
Oändligt mer än lifvet han mig gifvit.
Oändlig skall min kärlek också blifva,
Ej någon otacksam till lön han fick.
Men ett mig smärtar. Kunde jag fördrifva
Den sorg, som talar ur hans fromma blick!
Han liksom fruktar att bevis mig gifva
Af kärlek, är så... stilla i sitt skick...
HANKA (för sig själf.}
Milada! om jag vågade att trycka
En kyss på dina läppar, hvilken lycka!
MILADA.
På mig han tänker! ack, hvad jag är säll!
(Högt, i det hon siar armarna om Hankas hals.)
Hvad önskade du nyss? Dig ej förställ!
HANKA (far upp.)
Förlåt mig, o; min nådiga prinsessa!
MILADA (förebrående.}
Ar det väl med benämningar som dessa,
En brudgum hälsa plär sin ömma brud?
HANKA.
Det är väl icke bruket, men, vid Gud!
Jag vågar att min blick mot solen höja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
