Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
MILADA.
Hon nedgått länge se’n, och du får dröja. . .
(Smekande.)
Men säg mig blott, hvad Önskade du nyss?
HANKA.
O, ve! Det tror jag, när man står och lyss!
Förlåt min djärfhet, blott för denna gången!
Förryckt jag säkert blifvit har, och mången
Blef det för mindre. Har jag ej i dag
På bröllop varit? Brudgummen var - jag,
Men bruden åter, ack, det var en ängel!
Och jag, en simpel - adelsman, en bängel,
Jag skulle våga att en ängel bry!
Nej, ännu har jag sans, och jag vill fly.
(Tager några förtviflade steg.J
MILADA (sorgsen.)
Du älskar mig då icke? o, hvad smärta!
Du vill då krossa detta arma hjärta,
Som nyss du med din visdom räddat har.
Då det ett rof för hemska plågor var.
Du älskar icke mig. Nu må det brista!
HANKA.
Prinsessa! gråt ej, gråt ej! - Ack, det sista
Ni förebrådde mig var utan grund! .. .
Nu flög det djärfva ordet från min mund!
Förlåt!
MILADA (glad.)
Du älskar mig?
HANKA.
Ack, blott befall,
Och utför fönstret jag mig kasta skall
Jag älskar er, som vore ni min Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
