Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
MILADA.
Ej så! Du skall mig älska som din brud,
Och högre prof du kan mig icke ge.
Min ädle riddare och räddare!
En hög person får världens lof och pris,
Men det förtjänar ännu mer en vis,
Och du är vis, och mig din kunskap frälst,
Och du af mig kan fordra hvad som hälst.
HANKA (för sig själf.)
Gud nåde mig för visdoml Det var fan
Och icke jag, som frälste här om da’n.
(Högt.)
Ack, tala ej om det! Det endast var
En småsak, - bara skräp, - och sådant har
Jag många hundra gånger gjort förut. . .
MILADA.
Hvad ädel blygsamhet! Men ack! säg ut!
Du älskar mig? Är det då verkligt? - Kors!
HANKA (med ifver.)
Jag annars vore skapad som en nors!
(Afsides.)
Aj, aj! där kröp min bonde fram igen!
(Knäjaller för Milada.)
MILADA.
För Guds skull! icke så, min dyre vän!
HANKA.
Jo, låt mig här i stoftet er tillbe!
Jag är ej värdig edra ögon se.
Ät en för ringa man er hand ni gaf.. .
Det passar ej, - men låt mig bli er slaf!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
