Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Första taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
IFÖIRSTA. T^VI^H-A-lSr-
(Fem år efter förra händelsen.)
(Ett högt, vapenklädt rum i Prags slott. HANKA sitter i djupa
tankar framför ett bord, öfverhöljdt af pergamentsrullar och
lagsamlingar.)
HANKA (ser upp och utbrister.)
Att vara kung är föga afundsvärdt!
Så mycket har åtminstone jag lärt,
Se’n jag fått släpa på den tunga kronan,
Som är och blir den sämsta hufvudbonad.
Och dock, I jordens väldige! hvad blod
I hafven gjutit för en slik klenod!
Det finns ej svek, så nedrigt och försåtligt,
Det finns ej brott, så grymt och oförlåtligt,
Som ej begicks af gammal som af ung,
Blott för den syndaåtrån att bli kung.
De många fader-, bror- och barnamorden,
De ropa, hämnande, allt jämt ur jorden,
Och häfdernas gudinna, full af harm,
Sin griffel håller än med utsträckt arm,
Att kungars dom i gyllne taflor rista,
Och sedan kommer än en dom, den sista. -
Men hvad som mest förundrar mig, är det,
Att Gud, de majestäters Majestät,
Ej ledsnat re’n vid allt hvad kungar heter,
Då de sig tagit hämndens rättigheter,
Som likväl höra Honom ensamt till. . .
Dock, i Hans rådslag jag ej forska vill;
Jag vill blott sträfva med den bästa vilja,
Att mig från mängden af de andra skilja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
