Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Första taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
Och göra godt, så vidt som jag förmår,
Om än jag otack till belöning får.
(Stiger upp och går fram och tillbaka.)
Att mina tankar äro mindre onde,
Det kommer däraf, att jag varit bonde;
Ej jag i vaggan re’n fick lof och pris,
Men i det stället hafregröt och ris.
Om unga prinsar vandes vid det samma,
De skulle ej sig tro från himmeln stamma.
De skulle då behjärta jordens nöd
Och blygas för ett hejdlöst öfverflöd,
Som kostar millioners bästa krafter
Och suger landets alla näringssafter. -
Se’n lyckan höjt mig på så sällspordt sätt,
Jag svor att vaka öfver folkets rätt;
Och jag har gjort det, men med tusen strider;
De stora hata mig och sveket smider
Fördolda ränker jämt mot min person.. .
Gud nåde den, som sitter på en tron!
(Kort paus.)
En glädje har jag dock: min hulda maka,
Som älskar mig så ömt, hvars blickar vaka
Så änglamildt och trofast öfver mig,
Att törnena jag glömmer på min stig.
Hon är mig lika kär som första dagen
Och lika skön; hos henne hå behagen
För alltid stannat. . .
(Det klappar trenne slag på dörren, hvarvid Hanka glad utropar:)
Ack, hon själf min sann!
MILADA (utanför.)
Ar kungen inne, eller är min man?
HANKA (skyndar att öppna dörren och
skiter henne i sina armar.)
Min älskade! Säg, var jag nånsin kung
Mot dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
