Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
EREMITEN.
Ja, legitimiteten
Ar högst af allt, och för att rädda den
Hon fordrar först och främst af dig, o konung!
Att Hanka genast återfår den krona,
Af hvilken han så värdig är, och sedan
Gemål och barn, som du har fångna.
BELA.
Kronan
Och barnen, alla fem, med mycket nöje
Jag Hanka återger, men ej Milada.
Den tänker jag behålla för mig själf
Till fröjd på gamla dar. Hon är så skön
I sina tårar, och så skapt till drottning,
Att jag vill taga henne till gemål,
Fast arfvingar jag ej kan hoppas mera.
EREMITEN.
Hvartill behöfves då gemål? - Du nekar
Till detta villkor då? Farväl, o konung;
Ej profetissan låter med sig pruta.
BELA (uppfarande.)
Men jag kan henne tvinga utan villkor!
Besinna jag är kung!
EREMITEN.
Men hon är vis,
I trolldom invigd som i läkedom;
Kan sig osynlig göra, kan fly hädan
Långt fortare än solens stråle flyr.
BELA.
Fördömdt! Jag får väl då, mig själf till skada
Och mycken saknad afstå från Milada.
Hvad fordrar mer den satans profetissan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
