Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fem våningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt är så furstligt, är så gladt,
Man smak i allt kan röja.
Och indier hå gett sin skatt
Att denna ståt förhöja.
Här måste väl all sorg ge rygga
Och endast lyckan bo och bygga.
En dam jag sänkt på soffan ser,
Hur vårdslöst där hon sitter!
En herre vandrar upp och ner,
Behängd med band och glitter.
De säkert blott om kärlek läspa.
Ack nej! ack nej! de bara – gäspa.
Men snart är nådig grefven trött,
Och vid sin hulda maka
Han sätter sig, men hon är stött
Och drager sig tillbaka.
Hur snart min glada tro försvinner,
Jag räds, ej här jag lyckan finner!
»Kom nu, vi måste fara!» – »Nej!»
»Då far jag ensam!» – »Gör det!»
»Men dina infall tål jag ej!»
»Men för mitt arf du bör det.»
»Hvad ditt ’humör’ dock blir odrägligt!»
»Så? – det mig fägnar outsägligt!»
Men nådig grefven hatten tar
Och mumlar och försvinner.
Strax blir grefvinnans panna klar,
Och hennes öga brinner.
Hon går till fönstret, ger signalen, –
Och snart det höres steg i salen.
Se dörren öppnas! I dess famn
En ung Adonis slutes,
Och under tusen ömma namn
Den trogna regel skjutes.
Vår buttra, snäsande grefvinna
Är nu en glödande herdinna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
