- Project Runeberg -  Samlade dikter / Fjärde delen /
52

(1902) [MARC] Author: Wilhelm von Braun
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Då Hilma dog. - Till den döda.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

O, hvad den blicken sade mer än ord!
Där fanns så litet utaf denna jord,
En himmelsk eld lät sig beständigt röja,
Och klarast brann den under tårens slöja.

Lys därför, enda stjärna i min natt!
Du bild, så kär ifrån min ungdoms dagar
Väl kan mitt sinne aldrig mer bli gladt.
Och ej min bittra saknad sig försvagar.
Men ack! jag har en ädel tröst likväl:
Jag varit älskad af en ädel själ,
Och snart, jag hoppas, skall väl bojan brista; –
Farväl, min första kärlek och min sista!

*




Till den döda.

Äro vi väl skilda, båda?
Nej, vår kärlek kan ej dö!
Sent i kvällen vill jag skåda
Mot ditt hem, min bleka mö!
Lampa sig på lampa tände
I din nya boning där!
Sedan du till himmeln vände,
Är mig himmeln dubbelt kär.

Jag ej tänka vill tillbaka, –
Min, ja evigt min, är du.
Liksom fordom vill jag vaka
Utanför ditt fönster nu.
Högt det ligger visserligen
För en stoftets bundna slaf,
Ack! men sucken hittar stigen
Öfver evighetens haf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:41:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braundik/4/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free