Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mitt konterfej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är naturligt; jag är så vacker ...
Här blir vapörer, här blir attacker,
Och mitt porträtt bäddar mången graf,
När det till slutet blir lungsot af.
Jag kan ej hjälpa det, flickor täcka!
Jag, på sin höjd, blott för en kan räcka;
Men det var verkligen icke rätt
Att så er fresta med mitt porträtt,
Jag bort haft medömkan för de svaga,
Som aldrig kunnat min bild förjaga;
Den framstår ständigt, vid tårars ström,
I dagens tanke och nattens dröm.
I, arma, som jag har gifvit soten!
O, kunde också jag ge er boten!
Jag vill försöka. Djärft på mig sen!
Det är en tröst, om den ock är klen,
Ty man står lättare mot en fara,
Om vid dess åsyn man vänjes bara ...
Här sitter jag då på understol,
Ett mål för kärliga blickars sol.
Här sitter jag. Mig i handen tagen
Och mig bekiken Guds långa dagen! –
Nå väl! hvad sägen I om min bild?
Är ej min blick obeskrifligt mild?
Är pannans hvalf ej ett fridens tempel,
Där själfva skönheten tryckt sin stämpel?
Och munnen sedan med sina fjun? ...
Om konstnärn gifvit mig en basun
Och satt i handen en liljestängel,
I säkert tagit mig för en ängel.
Hvad är all honung, som jorden har,
Mot mina leende läppars par?
Det vore något att mig få klappa
Och kalla mig för: »Du lilla pappa!»
Men hvad är detta? I skriken »fy!»
Och synens färdiga till att fly.
Jag hör er ropa, förskrämda, skygga:
»Hvad dessa ögonbryn äro stygga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
