Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domherren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Domherren.
Där kommer du flygande åter, lätt;
Till busken vid fönstret din luftfärd leder,
Där ordnar du domareskruden rätt
Och ser på din purpurväst viktigt neder.
Du tycks hå fått synnerlig kärlek för
Min värda person, – det är bra beskedligt!
Men kanske mitt hampfrö till saken gör?
Dock älskar jag tro, att du menar redligt.
Du vet, att min dag är på glädje tom,
Du vet, jag är ensam och vänner utan,
Men kanske du kommit att hålla dom,
Ty allvarligt blickar du genom rutan.
Min vördige herre! döm ej för strängt!
Ty jag är poet och förtjänar skoning.
Nu ruskar på hufvudet du befängdt,
Och detta hardt när i min egen boning.
Det icke är artigt, fast kanske rätt,
Dock trodde jag dig hafva bättre hjärta,
Än människors häcklande, arga ätt,
Som finner sin vällust uti att svärta.
Min vördige herre! Att vara svag
Och elak att vara, är åtskildt vida;
Och se’n jag har »roat mig», friska tag,
Får nu jag af ledsnad dess värre lida.
Du själf är en smula poet och bör
Väl veta, att sångare gärna rusta,
Och sällan de tänka sig riktigt för,
Men sången tar slut, och se’n få de pusta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
