Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Domherren.
- Hälsan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du börjar med luftiga vingars par
Att flaxa och närmare fönstret vandra;
Du nickar. Haf tack! – Jag nog säker var,
Att du mig ej dömde så hårdt som andra.
*
Hälsan.
Hälsan är allt; allt, allt är intet,
där icke är hälsan.
Fordom jag önskade ära och pengar,
Såsom den högsta och sällaste lott;
Kände ej då Æsculapii drängar,
Deras mixturer, som smaka så godt,
Stormade flitigt på hälsan och tänkte,
Att kapitalet ej kunde ta slut,
Alla små sorger i vinet jag dränkte,
Om jag ej glömt dem hos flickan förut.
Hvad jag var yr i det stormande laget!
Lustiga bröder, de gjorde min fröjd.
Då kom en feber af argaste slaget
Och som en skinnpäls jag föll från min höjd.
Snöpligen sjönk det ungdomliga modet,
Vämjelse fick jag för flickor och vin.
Torr uti halsen, med lågor i blodet,
Låg jag där slagen, – en sorglig ruin.
Kinderna föllo som snömos till samman;
Döden små runor i ansiktet skref.
Vips! för att olja få gjuta på flamman,
Välvis en doktor då in till mig klef,
Började känna på pulsen och skaka
Höglärda hufvudet utan all grace,
Tog sig om näsa, om skinande haka,
Skref så en matsedel till ett kalas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:41:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/braundik/4/0070.html
