Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufvorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plockar utaf saffransbrödet.
Emma ler vid dufvans kyssar
Och med sammetslena händer
Smeker hon de hvita fjädrar.
Kom så Herman, barndomsvännen,
Han, som vunnit hennes hjärta
Och som henne nyss trolofvat.
Årets första körsbär hade
Högt från trädets topp han tagit,
Och han var så glad åt fyndet.
När han kom, flög genast dufvan;
Hon kan ej fördraga honom,
Ty han delar Emmas ömhet.
Men sin flicka Herman tager
Armen kring dess lif han slingrar,
I sitt knä han henne sätter
Och han hviskar: »Kom, min dufva!
Icke skall du lottlös blifva;
Kom nu äfven du att plocka,
Dessa korn åt dig jag samlat!»
Och emellan sina läppar
Sätter Herman späda stjälken.
Men den lilla purpurmunnen,
Själf ett tvillings-körsbär, sluter
Flickan, blyg, omkring det enkla,
Och hon suger af dess nektar
Uti långa drag af vällust.
Men när de koraller mötas,
Blir ej heller älskarn lottlös;
Herman ler vid dufvans kyssar,
Och han smeker ömt de lockar,
Som kring snöhvit hals sig ringla.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
