Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lampas memoirer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En lampas memoirer.
Fast gammal, nedrökt, bräcklig på allt vis,
Jag varit vacker ock i mina dagar.
Mitt klara öga skådat paradis
Och äfven syndafall, om man behagar.
En värld för sig är ju en boudoir,
En värld, där man bedrages och bedrar.
Hör här mitt lif! Jag börjar från den dagen,
Jag i min sköna frökens tjänst blef tagen.
På hennes toilettbord blef jag satt
En säll julafton, såsom älskarns gåfva.
När hon kom in, ack! hvad hon smålog gladt
Och kysste mig och började mig lofva!
Hvad hon var skön och full af hopp och frid,
När så hon stod för mig i midnattstid
Och kysste mig på nytt och hördes hviska
Ett älskadt namn med läppar purpurfriska!
Men till min granne spegeln sedan flög
Dess klara blick, och liljehvita handen
Bland gyllne lockars rikedom sig smög
Och löste sakta flätorna och banden.
På elfenskuldran göt sig våg på våg,
Och frigjord barm sig höjde gladt och såg,
Som månen fram, igenom kvällmoln gula,
Och flickan log – och sköt mig bort en smula.
Mot bäddens lugna, svällande förvar
Jag snart min sköna härskarinna följde;
Där tog hon fram en bild, det älskarns var,
Och den med tusen varma kyssar höljde.
Och suckar flögo, blygsam rodnad steg,
Och munnen rördes, fastän rösten teg,
Och sist, lycksaligt leende, hon sträckte
Den runda armen ut och tyst mig släckte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
