Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lampas memoirer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart bröllopskvällen kom. Man sände mig
Till brudgemaket vid ett gifvet tecken,
Bland purpurhängen bädden höjde sig,
Och gyllne pilar sköto fram bland vecken.
Hvad vällust i det tysta rum! hvad prakt!
Små kupidoner höllo där sin vakt
Med sänkta bloss och fingret uppå munden,
Oroligt bidande på segerstunden.
Och sista gästen for. Den sköna brud;
Ledsagad utaf yra tärnors skara,
I templet trädde mot den nya gud,
Som ej likt Amor ber, men fordrar bara.
Hvad ljuf förvirring i prästinnans blick,
Då smyckadt altar hon att skåda fick!
Hur skälfde hvarje blad i myrtenkransen,
Hur sällsam purpur höjde skönhetsglansen!
Förstulet leende väninnor nu
Den dräkten sköfla, som de hjälpt att pryda,
De hviska skämtsamt till den unga fru,
Hvars brutna suckar lätt de kunna tyda.
Från konstens prål och rika smyckens skatt
Hon snart befriad står – och »rolig natt!»
De ropa alla och på dörren flyga. . .
Och snabbt min låga släckes af den blyga . . .
Men kärleken är mörkrets äldsta vän,
Och just bland skuggorna hans segrar vinnas.
Ack! tvenne varma hjärtan brunno än,
Fast ej min låga fick i templet finnas.
Och kyssar, suckar, hviskningar och namn,
De blefvo stjärnor i den nattens famn,
Och emot sömnens milda herravälde
En obetvinglig högre makt sig ställde.
Och så jag vakade ett år och såg
En sällhet, hvilken paradisisk tycktes.
Men ack! en orm i detta Eden låg,
Som ur sin korta dvala hastigt rycktes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
