Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lampas memoirer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nu till en andäktig fru jag kom,
En rik grossörska, helig inför världen.
Med själasörjarn hela kvällen om
Hon talte och for bittert ut mot flärden.
Men när som allting blifvit tyst, likväl
De sörjde icke längre för sin själ.
Ett annat ämne blef då lätt afhandladt,
Och plötsligt ordet vardt i kött förvandladt.
Som min förgyllning var för värdsligt grann,
Jag såldes bort – och, hvilken nyck af ödet!
Jag i en spegelklädd alkov mig fann
Hos en dansös, att öka öfverflödet.
Men jag på bytet ej förlorat just,
Ty bättre öppen synd än hemlig lust.
Befriad från grossörskans andakts-stunder,
Jag tyckte mig försatt till Pafos’ lunder.
Jag såg de stora, ack! så hjärtans små,
Sitt knä inför sirenens fötter böja.
Jag såg dem ösa skatter ut och gå
Vid hennes arm att segersången höja.
Jag såg, hur hon åt dessa narrar log,
Som först hon tjusade och se’n bedrog.
Jag såg, att mest indräktig af all handel
Är den att slå sig på en syndig vandel.
Men jag såg äfven, hur från hennes dörr
Den bleka nöd gick bort med lindrad smärta.
Och ofta, i mitt sken, på nu och förr
Hon tänkte med ett djupt förkrossadt hjärta.
Ack! mången ängel höll ännu sin vård
Om hennes själ (en härjad rosengård),
Som af förförelsen ej motstod profvet,
När falsk den kom i sällskap med behofvet.
O! ve den arma, som blef tvungen att
En kärlek hyckla, som ej hjärtat hyste!
Som måste småle, tjusande och gladt,
På samma gång hon utaf fasa ryste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
