Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lampas memoirer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart under mången dyster vinternatt
Min sköna härskarinna ensam satt
Och vakade med mig i bittra tårar
På honom, som så grymt dess hjärta sårar.
Och när han kom, hur hård var han ej då,
Hur kall emot sin varma, kyska maka!
Ej minsta klagan lät hon dock förstå,
Men, sårad djupt, hon blott sig drog tillbaka.
Ovärdig, trolös, usla nöjens slaf,
Han snart för alltid henne öfvergaf,
Och till det rum, där nöjets gudar logo,
Förtviflans, sorgens furier nu drogo.
Dock var hon ännu ren och fri från brott,
Den unga, lidande, med oskuldspannan.
Men hämnden vaknade. Hvad han försmått,
Begärligt söktes utaf mången annan.
Snart steg i helgedomens tysta frid
Förförarns djärfva fot i midnattstid.
Då flämtade min låga och sjönk neder,
Och kring den fallna mörkret sig förbreder.
Och jag belyste mången stulen fröjd,
Och dygdens röst förkväfdes utaf nöjet.
Min härskarinna smålog åter nöjd,
Men ack! det var ej mer det forna löjet.
Vildt lyste det en eld ur ögats bloss,
Ej Eros bodde där, men Anteros;
Den hvita barm väl än sig glädtigt lyfte,
Men full af andra känslor, annat syfte.
Fördärfvet följer uppå nöjets rus,
Och ingen undflyr Hämnaren på tronen.
Det unga paret snart stod utan hus,
Och äfven jag gick med uppå auktionen.
En tår i härskarinnans öga låg,
När sista gången uppå mig hon såg.
Ack, hvad den tåren mycket, mycket sade!
Ty dubbel fattigdom i sig den hade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
