Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En barnsaga, äfven tjänlig att läsas af gammalt folk. - En tafla utan ram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lifvande som de i paradiset,
Till den oskuldsfulla flickans läger;
Och hon reste sig i tysta natten,
Af en outsäglig fröjd betagen,
Och hon sträckte sina nakna armar,
Glänsande som snö, mot Gud i höjden.
Se! då bländas hennes fromma öga
Af en himmelsk glans, och för dess fötter
Falla som ett guldregn stjärnor neder
Och till rika smycken sig förvandla;
En föll på dess hufvud, – blef en krona,
Prydd med tusen rena diamanter,
En föll på den hvita halsen, – genast
Knöt sig omkring den ett band af pärlor,
Hvilka blott i ljusets älfvar plockas
Utaf rena, kyska änglahänder;
Kring de obetäckta former slöt sig
Strax en härlig dräkt af purpur, fullsatt
Med oräkneliga ädla stenar
Och med spetsar, utaf strålar knutna.
Och då händerna till bön hon knäppte,
Gnistrade hvart finger utaf ringar;
Men hon bad ändå, ty rikedomen
Gjorde henne blott än mera ödmjuk,
Och hon knäföll bland de rika skatter,
Som hon knappast såg, – hon såg allenast
Herrans godhet, och hon grät, så stilla.
Då förnam hon änglar ö st er sjunga,
Öfverjordiskt skönt, i stjärnekvällen:
»Det är HERRAN, som dig nu välsignar,
Liksom du de arma nyss välsignat!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
