Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tafla utan ram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och jag tänkte stilla: »Såge ingen,
Att ej sällhet finnes! Jag har sett den
Tronande på tvenne purpurläppar,
Återspeglad uti tvenne ögon
Och utgången från ett modershjärta,
Älskande och rent och sjuttonårigt...»
Och så stod hon, lutad öfver vaggan,
Stilla som en bild, med knäppta händer,
Fruktande att hörbart draga andan,
Och af onämnbara känslor hänförd,
Som ej hafva annat språk än bönen.
Och fast hennes läppar icke rördes,
Såg man, att hon böjde sig för Herran,
Ty en bön var hela hennes anlet;
Ja, en bön, som tränger himmeln närmre
Väl, än någon annan: den som höjes
Af en moder ifrån barnets vagga.
Men ur sömnen höjer nu den lille
Tvenne glänsande och stora ögon,
Och han sträcker sina runda armar
Emot modern, hvilkens silfverstämma
Nu ger till ett utrop af förtjusning.
Och med tusen ömma kyssar hälsar
Hon den sköna älsklingen god morgon,
Och hon sluter honom mot sitt hjärta,
Där han girigt famlar efter näring
Med de knubbiga och mjuka händer. –
Och den skänkes honom .... Liljor blottas,
Svällande i härlig ungdomsfriskhet,
Bländande och kyska som Madonnans
På Correggio’s underbara taflor....
Och jag stod och såg, – Gud är mitt vittne,
Ej med sinnligt öga! – Ärbarheten
Väcker blott beundran och tillbedjan
I hvart sinne, för det ädla öppet, –
Och jag stod och såg, hur nu hon närde
Med sin egen ungdomskraft den späde,
Grudasäll i tanken att få offra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
