Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kom närmre hit med lilla mästerstycket,
Som jag beskrifvit nyss! Nu vill jag spå:
Hon är befordrad, ser jag, re’n till trycket...
Du rodnar, men du låtsar ej förstå:
Jo, ser du: hjärtats första blyga lycka
Man just med handen lärt sig att ut-trycka.
Jag såg det nog i går, – men tyst med skvaller! –
Nog af! i början talar handen bäst,
Se’n hjärtat tittat genom ögats galler
Och vid en viss beundrare sig fäst;
Nu ber det varmt, med handen, om sin frälsning,
I dans, i lek, vid afsked och vid hälsning.
Allt mer du rodnar. Vi förstå hvarandra.
Jag känt det språket fordom, äfven jag,
Och himmelns änglar kunna det ej klandra,
Det är ett språk från »tidens sjätte dag»,
Man älskar ljuf väst, när man än det talar,
Med ordet drifves man ur Edens dalar.
Ack ja! se’n munnen kommit med i spelet,
Så blifver handen snart en bisak blott;
Det föga tacksamt är, men hvems är felet,
Om icke hjärtats, hvilket jämt har brådt
Till landet, det förlofvade, att vandra,
Samt skänka bort det ena som det andra?
Men ve den flicka, dårad eller tvingad,
Som ej ger hand och hjärta på en gång!
Ty därför just är kärleken bevingad,
Att han må fly från nesa eller tvång.
En hand förutan hjärta – ånger föder,
Ett hjärta utan hand – beständigt blöder.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
