Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedet. - Rosorna på grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Himmel! för din blick min kraft är viken,
Ty den var för tröstlös, var för varm,
Och jag flyr ur minnets himmelriken,
För att gråta ut invid din barm.
Gud! Och detta hjärta skall jag mista,
Som nu slår så troget emot mitt!
Denna kyssen, är han då den sista!
Kan den stränga plikten gå så vidt?
Ser jag mer på dig, kan jag ej strida; –
Dygden manar mig till strid likväl,
Och jag flyr, som brottsling, från din sida,
För att icke bli det, – o, farväl!
Rosorna på grafven.
Ibland vårdarna på kyrkogården
Tekla gick en kväll med friska rosor,
Att på tvillingsbroderns graf dem lägga,
Som ett offer af den stumma sorgen.
När hon hunnit intill gröna kullen,
Där den dyre hädangångne gömdes,
Föll hon ned på knä i helig andakt,
Och då flögo böner upp till himmeln,
Och då föllo tårar ned på jorden,
Och då nedsteg tröstens milda ängel
I det trogna, systerliga hjärtat. –
Plötsligt stördes hon af djupa suckar,
Och hon höjde upp det våta ögat,
Och hon såg en graf, som nyss var skoflad,
Och på denna graf en likblek flicka,
Böjd och vissnad som en frusen lilja.
Mellan själar, som af sorg betungas,
Finnes det en ljuf, en evig frändskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
