Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosorna på grafven. - Se bruden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och sin egen smärta Tekla glömde,
Stapplade till suckerskan på grafven,
Slog sin arm kring henne ömt och sade:
»Arma syster! säg mig, hvem du sörjer!»
Flickan teg, – men pekade på hjärtat.
»Arma syster! kan du icke gråta?»
Flickan teg, – men pekade på pannan.
»Du har inga rosor lagt på grafven,
Vill du hafva hälften utaf mina?»
Flickan log – och pekade på kinden,
På den tärda, andebleka kinden,
Och hon hviskade med bruten stämma:
»Har ej jag lagt rosor uppå grafven!»
Då föll Tekla till den armas hjärta,
Och hon grät, men frågade ej mera.
-
Se bruden.
Det står bröllop här. Hvad mängd af gäster,
Lifvade af vin och dans och glädje!
Hör, hur yra fröjderopen skalla,
När den högvälborne brudgum tågar,
Lik en segerhjälte, genom salen! –
Utanför den råa pöbeln stojar,
Såsom vanligt, i en hopträngd massa,
Väntande att skåda unga bruden. –
Ledd utaf sin brudgum och omgifven
Utaf leende och glada tärnor,
Själfva längtande att brudar kallas,
Nu hon vacklar fram med nedsänkt öga,
Sammanpressad läpp och bleka kinder;
Och hon står uti den hvita dräkten,
Som en åbo från den kalla grafven,
Bjärt belyst af facklors klara låga. –
Dörrarna slås upp och packet strömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
