Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till min bror, i anledning af friherre Axel Gyllenkrooks död, den 12 april 1855. - Vid Oskar I:s död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Smålands dalar huru kärt det namn,
Som själf han byggde med sitt ädla sinne!
Mång’ hjälte i »odödlighetens famn»
Ej lefva skall, som han, i folkets minne,
Och gubben, krökt inunder arbets-ok,
Förtälja skall om Axel Gyllenkrook,
Som hjälpte alla och som alla gladde
Och var den första ädling Småland hade.
Men vännernas och folkets sorg, hvad är
Det väl, o broder, emot hennes, hennes,
Den öfvergifnas, som sitt lif förtär
I saknad, som hvar dag mer bitter kännes!
Kring henne leka faderlösa små, –
De lyckliga, de vidden ej förstå
Af sin förlust! – Det blir en gam att nära,
Sin egen sorg och deras tåligt bära.
Men tiden bringar tröst, och sviker den,
Den äfven, har dock aldrig svikit döden;
Hans skarpa lie går, som jämnaren,
Den enda säkra, utaf mänskans öden,
Och hvad vi mest på jorden hållit af,
Vi se på andra sidan om vår graf;
Där står vår Axel, än mer glad och vänlig,
Och vinkar oss, bland änglar igenkännlig.
-
Vid Oskar I:s död.
Om Oskars slut har kommit bud.
Om Oskars, kanske Sverges . ..
Statt nu oss bi, o härars Gud!
Att landet icke snärjes!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
