Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ende frie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De ordensbeprydda, blodfläckade brösten
Sig häfde så stolt. Den förnämste, som tolk
Af sällskapets glädje, nu höjde upp rösten:
»Vi segrat, o bröder! och kufvat vårt folk.
Vi segrat, så barnabarns barn skola gråta
Samt bitter förbanna all frihet på jord.. .
Nu låtom oss svära att aldrig förlåta!»
Vi svära! så ljödo tyrannernas ord.
Nu »tolken för glädjen» steg stolt midt i ringen
Och bägaren tömde med hast i ett drag:
»Rätt så! Och i hela vår världsdel finns ingen,
Som vågar att kalla sig fri mer än – jag.»
»Än Vi då?» begynte de andra att lipa,
»Än Vi då?» »Tyst, slafvar! och lyssnen till mig!
I fege, som dansaden efter min pipa
Då faran var nära! Säj’, viljen I krig?»
»Visst icke! Vårt folk vi blott önskade plåga
I frihet, Stormäktigste, höge kusin!» ...
»Det tillhör mig ensamt, som äger förmåga!»
»Nej!» skreko de andra med jämmerfull min.
»Få icke vårt folk vi förslafva och mörda,
Barmhärtige Gud! hvad är kronan väl då?
Vi högt protestera, så djupt vi än vörda...»
Då svarade härskaren endast: »Jaså!»
Men bilan han höjde, och likasom axen
För lian, där föllo nu hufvuden af.
»Nu ändtligen står jag då ensam!» skrek käxen,
»Jag själf är blott fri, och hvar människa slaf!»
Då hördes, förfärligt, ett brakande dunder,
Ur blodröda skyar en hand sträcktes ner;
Men just som jag tänkte få skåda Guds under,
Så vaknade jag. Inga under det sker.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
