Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fästmön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fästmön.
I sin älsklings armar sluten
Och af purpurglöd begjuten
Öfver kind och hals och barm,
Med en blick, som än sig gömmer,
Än sin hela strålglans tömmer,
Stammar flickan, blyg och varm:
»Efter ord jag måste leta:
Vet du – men du kan ej veta,
Ej förstå hvad som sig rör
I ett rent, jungfruligt sinne
Och hur lugnt det är där inne,
Innan . . . ack, förlåt, rnen hör!
Såsom månens strålar falla,
Hjärta, blick och tankar alla
Äro fulla utaf frid.
När hon ut i världen spanar
Någonting fördoldt hon anar,
Och hon rodnar djupt därvid.
Öppen endast för det goda
Kan hon icke ens förmoda
Något ondt – det vore hån.
Hon är lik de klara vatten.
Hvari stjärnorna om natten
Spegla sig så långt ifrån.
Hvad om kärlek hon förnummit.
Obemärkt, som molnen, summit
Hennes kyska själ förbi.
Som en lilja hon sig böjer
För den blick, som mannen höjer,
Och ser helgerån däri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
