Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svaret. - Röfvarhöfdingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur en kristen furste förödmjukas,
Och befaller så att inför honom
Kungen och den nye fången föras.
Denne faller ned på tältets matta,
Böjer hufvudet, på det sultanen
Måtte, enligt bruket, på hans nacke
Sätta segrarns fot, att nesan öka;
Foten sänkes, – men den stolte fången,
Innan skymfen ännu honom träifat,
Griper i den samma, stark som björnen,
Och drar Murad till sig. Snabb som blixten,
Under kläderna en dolk han fattar,
Sänker klingan, ända upp till fästet,
I tyrannens hjärta, och till kungen,
Till den fångne Lazarus han säger:
»Det är svaret, jag dig lämnar, fader!»
Utaf hundra klingor genomborrad,
Sjunker se’n till dennes fötter Milosch.
-
Röfvarhöfdingarna.
Burgos’ och Castiliens fasa,
Röfvarhöfdingarna Hierros
Och Villain tillsamman sutto,
Gömda i en enslig koja.
Kring dem lågo deras tappre,
Blodiga och krutbestänkta;
Generalkaptenen hade
Skarpt dem jagat flera dagar. [1]
Nu de voro inneslutna,
Utan något hopp om räddning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
