Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Råd att pläga och att bägarn tömma,
Kanske sista gången här i lifvet.
Medan nu de drucko, ljöd en stämma:
»Milosch är förrädare! Han svurit
Murad trohet; fängslen honom genast!»
Lazarus på talarn fäste ögat;
Det var Brankowitsch, hans måg, som hatfullt
Slungat fram beskyllningen om Milosch,
Kungens andra måg och honom kärast.
Blek och stum satt Milosch; blott en darrning
Genomfor hans starka hjältelemmar
Och hans mörka ögon sköto blixtar,
Men han sade ej ett ord. »O, svara!»
Kungen bad och räckte honom bägarn:
»På din oskuld, o, min son, töm denna!»
Milosch tömde bägarn och han sade.
Sade endast, med en suck af smärta:
»Fader! jag skall svara dig i morgon.»
Morgondagen korn. Kossowas slätter
Höljdes utaf blod, och kristna hären;
Öfvergifven af sin Gud, blef slagen,
Fången, krossad och i floden kastad
Af de vilda asiaters skara.
Äfven Lazarus, i kedjor sluten.
Suckade som fånge nu hos Murad,
Högt förbannande sitt olycksöde,
Att se Islams seger öfver korset
Och sitt sköna land tillspillogifvet.
Slut är striden. Då på andra stranden
Syns en ensam ryttare och sårad
Spränga fram bland liken, ned till floden;
Djärft han simmar öfver denna, binder
Hästen och går lugnt mot Murads läger.
Gripen genast där af janitscharer,
Yppar han sitt namn, och dessa skynda
Att sultanen glädjebudet bringa.
Murad, rusig utaf blod och seger,
Låter förhänget till tältet lyfta,
På det mängden skulle fritt få skåda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
