Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första scenen. Plan i en brunnspark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANCKENFLYGT.
På min ära!
Hon lämnar oss helt snöpligt! Denna fröken
Är lika kaprisiös, jag ser, som fordom.
Men säg, – hvad är det för en svartklädd herre,
Med hvilken hon nu talar där i gången?
SLAGSVÄRD.
En dum magister, minns ej hvad han heter,
En sådan, som man kallar för kemist,
En narr, som äfven skrifver vers och sjunger.
Men vacker är han, – det kan icke nekas,
Fast han är blek, som alla lärda lunsar.
ANCKENFLYQT.
Hvad ser jag? himmel! vid den tölpens sida
Hon sätter sig på gröna bänken ner.
Hur kan en dam förglömma sig så vida,
Som greflig krona i sitt vapen ser!
Hon småler huldt – och det mot en magister,
En blekgul pergamentskarl, en pedant!
Sitt stolta uttryck hennes öga mister,
Och kinden rodnar, – kan det vara sant?
Nu fattar hon hans hand. I mörkrets gudar!
Det är att hafva bourgeoisien kär!
Hon vänlig syns, som vissa bondebrudar,
Som aldrig neka, hvad man än begär; –
Men säkert gör hon det på gyckel bara,
Och då jag finner det förbannadt rätt.
Hon vill, att allt hans lilla vett skall fara,
Till dess han slutar på ett tragiskt sätt.
(En del af brunnssällskapet kommer promenerande.
Anckenflygt och Slagsvärd sluta sig därtill.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
