Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra scenen. En mörk, undangömd allé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andra scenen.
(En mörk, undangömd allé.)
MAGISTERN (sitter sorgsen på en bänk.)
Hit kom jag för att kraft och hälsa söka.
Hvad fann jag, arme? Svaghet blott och döden;
Ty hopplös kärlek är en långsam död,
Och svaghet, – att ej kunna den emotstå.
Är jag förtrollad? Filosofens lugn,
Som nyss jag inbilskt trodde mig besitta,
Hvar är det nu? Vid denna flickas åsyn
Strax återvaknade den ungdomskärlek,
Som sporrat mig att under långa år
Bland sköna konsterna och vetenskapen
En ära söka, – jämngod, ack! med bördens.
Se’n dessa illusioner flytt, jag tänkte,
Att äfven väl min känsla var bekämpad,
Med tillhjälp af förnuft och mannakraft.
Hvad jag var blind! Den aldrig döda gnistan,
Som slumrade i djupet af mitt hjärta,
Slår nu i flammor upp att det förtära. –
O, hvilken dårskap! Hon, den ädelborna,
Hon, första stjärnan uppå modets himmel,
Den rika, firade och eftersökta,
Hvad kan för henne bondesonen vara?
Och dock – hur god hon är, hur mild, hur älskvärd!
Och änglavänlig jämt mot mig som fordom,
Då till min ofärd, – ack, men det var ljuft! –
Jag uppdrag fick att bilda detta sinne,
Så öppet för allt stort och skönt i världen,
Så brinnande för visheten och dygden.
O, sköna dagar! med en namnlös känsla
Jag återkallar eder i mitt minne,
Ty, vaggad då i stolta ungdomsdrömmar,
Min kärlek hoppfull var, – om också tyst. –
Tyst har den varit och skall evigt blifva,
Och blott åt mina sånger har jag vågat
Att anförtro en skymt af hvad jag lidit. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
