Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra scenen. En mörk, undangömd allé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKLA (med en hastig blekhet).
I morgon, säger ni? Hvad är väl detta?
Jag nästan tror, att ni har lärt er nycker
Utaf de väldige aristokrater,
Som ej hå annan gymnastik för själen.
Ni reser icke, säger jag.
MAGISTERN.
Jag reser.
TEKLA.
Och än en gång jag säger: ni blir kvar,
Om jag besvär er vid de forna dar,
Då för det sköna, lefvande och höga
Ni öppnade den yra flickans öga
Och var på en gång ledare och vän
Åt »lilla» Tekla, som nog minns det än.
Ni far ju icke? Blott för denna gången
Vill jag bli lydd, som förr jag lydde er.
(MAGISTERN skakar hufvudet.)
TEKLA (fattar leende sin gitarr.)
Då vill till bundsförvant jag taga sången,
Måhända styrka åt min bon den ger.
Ni känner orden. I de skaldestycken,
Hvarmed ni världen gladt, de stå att läsa.
(Börjar, rodnande, att sjunga. Tanten gör emellertid en liten
spatsertur för sig själf.)
Högt öfver mig en stjärna står,
En stjärna står.
Mot den ohinnliga, den höga,
Ser jämt mitt öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
