Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra scenen. En mörk, undangömd allé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur mild är ej den stjärnans glans!
Den stjärnans glans!
Ack, om så högt hon blott ej stode,
Allfader gode!
O, kunde jag bli lyft dit opp!
Bli lyft dit opp!
Men ohörd önskningen förklingar,
Jag har ej vingar.
I tysthet jag tillbeder dock,
Tillbeder dock.
Det kan ej någon fördom hindra.
Min stjärna, tindra!
Jag ser dit opp mitt hela lif,
Mitt hela lif,
Tills en gång anden bojan mister,
Och ögat brister.
(Med ett ljuft småleende till magistern, som under sången
varit betagen af de mest olika känslor:)
Kan jag få veta denna stjärnas namn?
Ty jordisk är hon, det förstås, – ej himmelsk;
Vi kanske kunde hitta på ett sätt
Att henne nå, – så blir ni glad igen.
MAGISTERN (med ansträngning).
Och det är ni, som gör mig denna fråga?
Som aldrig, aldrig dock af mig besvaras.
TEKLA (i jungfruligt bryderi).
Jag, tvärt mot bruket, nödgas själf då svara.
Jag gissar, att ni menat, – menat – mig.
MAGISTERN.
Gud!
Men hur kan den ädla Tekla vara
Så grym uti sin hämnd, så glömsk af sig?
Jag må ha felat; men min bittra smärta
Förtjänar aktning dock, ty grymt jag stred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
