Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens högkvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag skall det! Blås till anfall strax!»
Skrek Rolf i ädel kämpaifver,
»Jag till min brud mig nu begifver,
Ty det är redan hvilodags...»
Men hur han än mot borgen rände,
Han utan brud den kvällen blef,
Ty pilar, såsom kärleksbref,
I skurar honom Torborg sände,
Och stenar, såsom stora hus,
Och stockar på hans män hon fällde,
Samt beck och sjudhett vatten hällde
På friaren, förutan krus ...
Bestört af denna emottagning,
Som nästan var för mycket varm,
Han hejdade sin tappra arm
Och gjorde en tillbakadragning . . .
KARL XII.
Han tycks mig just hå mycken smak
För denna rörelse.
HULTMAN.
Det finnes
Blott en i världen, som ej minnes;
Att sådant är en loflig sak. –
Men Rolf ett stormtak nu lät bygga
Och med faschiner täcka det,
Precis som eders majestät,
Att sina tappra bussar trygga.
Nu blef det snart en annan dans,
Ty under säkert skydd af taket
Mot vattenflödet, vapenbraket,
För Rolf ej något hinder fanns
Att gräfva sig igenom muren
Och tränga in i jungfruburen,
Där han så villig var som värd
Att tappert pröfva annan färd. –
När så bland stenar, grus och lera
Han hade bökat dagar flera,
Så fick han ändteligen hål
Och hoppades att nå sitt mål;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
