Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens högkvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men detta hopp kom grymt till korta,
Ty hur han letar, hur han ser,
En man ej finns i borgen mer,
Och Torborg själf är också borta.
Förkrossad utaf detta slag,
Stod Rolf en stund och bara blängde,
Men hastigt till hans öra trängde
Ett rop från Kettil: »Rolf, kom hit!
Kom hit och stilla din aptit!»
Han lydde, nästan omedveten,
Så slagen var han af förtreten,
Och såg hurleds ett gästabud
Stod färdigdukadt af hans brud.
Hvad kunde hon med detta mena?
Man svälter ju sin fiende,
Och ofta hungern är allena
Den tappraste besegrare.
Här lågo harar uppå faten
Till hundratal, – en pik så fin, –
Och brännvin fanns där, öl och vin,
Samt öfverflöd på sillsalaten;
Den rätten Kettil höll sig till,
Emedan se’n han dricka vill;
Men Rolf ej hade lust för bordet,
Han hade annan åtrå, han .. .
Då kom där löpandes en man,
Som flämtande tog så till ordet:
»Jag funnit har en lönlig gång,
I hvilken Torborg undansmugit! –»
Strax Rolf for af, liksom han flugit,
Hans kämpar efter i fullt språng. –
I mörkret nu man börjar trefva,
Med Rolf i spetsen, kärlekssjuk;
Han ville göra Torborg mjuk,
Så gärna som han ville lefva,
Och tacka se’n för godt kalas,
Samt bjuda henne på ett annat,
Hvarvid hon skulle se besannadt,
Hur krukan sist dock gick i kras ...
Allt detta tänkte han i gången,
I hopp att snart se Torborg fången;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
