Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens högkvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu skrek till Kettil: »Tag till fånga
Min brud, som du där borta ser!
Men akta dig att henne röra,
Att skada, menar jag! En kropp
Som hennes får man ej förstöra,
Och ej vårt bröllop skjutas opp.»
Så sagdt, han åter hugga syntes
Omkring sig vildt; men Kettil sprang
Mot Torborg kavaljeremang,
Och nu en märklig strid begyntes;
Till lydnad af sin broders ord,
Han ville blott begagna flätan,
Men då blef Torborg ond som satan,
Och för ett slag han damp till jord,
Ett slag af yxan, tätt vid öra’,
Och till sin smälek fick han höra:
»Vi tukta våra hundar så,
När ej att tiga de förstå! –»
Att grymmeligen hämnas detta,
På fötterna igen han stod,
Men då kom Rolf, med ädelmod
Sin sköld för fienden att sätta.
Om Torborgs armar fast han grep
Och såg så ömt i hennes öga,
Att hon på stället föll till föga
Och strax, som andra kvinnor, pep;
Han stod så härlig där och vacker
Och stark, det kändes på hans tag!
Ej underligt, att hon blef svag
Och fick en af de nervattacker,
Som alltid stå en dam till buds,
När annat medel henne tryter! –
Och hastigt sinnet sig förbyter
Ifrån en oväns till en bruds.
Hvad hittills manligt hon försvarat,
Gaf kvinnligt hon ifrån sig här...
Ack, mycket blod hon kunde sparat,
Om litet förr hon blifvit kär!
Ty fåfängt är mot kärlek strida,
Den segra skall till slut ändå,
Och hur vi fäkte än och slå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
